Hopp om hoppet
Jag har haft en period som varit tuff, tung på fler sätt än en. Lite motgångar, lite hälsobekymmer och en hel massa jobb. Inte så det direkt är synd om mig men just så där mycket att jag har mer behov än annars av hoppets välgivande ljusning.
Därför har jag på sistone funderat en del på hoppet. Hur det flesta av oss går och hoppas på saker mest hela tiden och hoppas att detta hopp, önskan slå in utan allt för stor ansträngning. Och när det inte går så som tänkt, då meningslösheten, och hopplösheten slår till i våra liv, finns hoppet om lindring, nåd och hjälp, där långt efter allt annat blivit mörkt. Hopp om hoppet liksom. Samtidig är det ofta de små hoppen som driver livet framåt. Hoppet om en bättre dag får oss att gå upp, hoppet om att slippa obekväma diskussioner får att svälja den sura kommentaren, hoppet om att känna oss nöjda med oss själva får oss att anstränga oss något längre än vi först trodde vi orkade.
Vi sparar för framtiden, uppfostar våra barn med strama tyglar för de ska få det bra, nå längre och må bättre. Vi ger och tar med samma hopp om något mer än tidigare. Det verkar inte finnas någon botten på denna önskan om mer, detta hopp som driver till ytterligare hopp trots motgångarna.
Jag träffar människar som inte vill hoppas, hoppas helt enkelt på att slippa hoppas mer. Detta hopp om att slippa, driver framåt till mer hopp och till slut, om livet vinner, är de helt på banan igen för mer arbete, slit och hopp om ett liv värt att leva.
Ja i vilket fall som helst har jag denna senaste period i mitt liv haft speciellt mycket behov av hopp. Jag har därför försök forcera det hela med att redan nu så mina vårfröer. Bli nu inte helt förfärade kära vänner. Ni förstår, min underbare make har försett mig med en odlingslampa och värmeplatta så det finns hopp även för mina plantor.
Hoppas jag :).
Kram på er alla och låt hoppetsljus nå er alla.
